torsdag 23 februari 2012

Inspiration och referensmaterial


Ett par månader in på Serieskolans andra år kände jag press och förvirring. Jag hade nämligen ännu inte kommit igång med det projekt jag sökte in med, och dessutom börjat tappa greppet om vad projektet innebar. Jag ville göra serienoveller, jag ville att de alla skulle hänga ihop på något sätt (gärna tillsammans bilda en längre historia) och jag ville berätta om människor. Det visste jag. Samt en massa ämnen som jag i någon form ville behandla och berätta om. Men längre och mer specifikt än så hade jag inte kommit. Jag sökte ett format, ett berättarsätt, en plattform.

När jag under en gråmulen förmiddag i höstas, med Redmans "A Million and 1 Buddah Spots" i hörlurarna, var på väl till ICA för att köpa lunch så kom jag på en idé: Varför inte bara ta allt det jag tycker är häftigt med amerikansk östkusthiphop från 90-talet, ghettofilmer, min förkärlek till storstadsdystopier och New York-slummens arkitektur och sedan låta historien och dess karaktärer växa fram efter de stilmässiga förutsättningarna?

Referensbilder och dylikt material är A och O för en serieskapare. Vill minnas att en annan svensk serietecknare vid något tillfälle ställde sig frågan: "Hur gjorde man serier innan Google fanns?". I brist på annat att uppdatera om för tillfället tänkte jag dela med mig av tre exempel på vad jag har inspirerats av under arbetet med mitt kommande seriefanzine och nuvarande projekt.


1. Musikvideon till "Survival of the Fittest" av Mobb Deep
Kanske den bästa musikvideon någonsin, alla kategorier. Den hotfulla, dystopiska stämningen, de smutsiga miljöerna med trasiga kvarter och brinnande tunnor, den stora, energiska folkmassan som klär sig i alldeles för stora militärjackor. Man får verkligen känslan av det faktiskt pågår ett krig därute i Queensbridge Projects.


2. Queensbridge-rap
Det är viktigt att man har rätt musik i hörlurarna när man jobbar. Min iPod har laddats med östkusthiphop, i synnerhet från 90-talets Queensbridge i New York. De främsta verken ur den eran är utan tvekan Nas "Illmatic" och Mobb Deeps "The Infamous" samt "Hell On Earth". Gemensamt för samtliga album är att de alla behandlar den tuffa tillvaron i ghettot och de sociala problem som råder i kvarteret. Nas är mer av en poet med djupa texter och avancerade rimscheman medan Mobb Deep bjuder på en mörkare ljudbild fylld av droger, mord och kriminalitet över tunga beats.


3. Slutsekvensen i filmen "Kids"
Ett segment ur Larry Clarks "Kids" från 1995, som handlar om AIDS bland ungdomar. Klippet visar några av de utslagna på New Yorks gator. Stilmässigt bland det vackraste jag sett på film. Hela filmen porträtterar staden New York och ungdomskulturen på ett intressant sätt.

För övrigt befinner jag mig i Hälsingland på sportlov. Har ungefär fyra sidor kvar att teckna tills fanzinets innehåll är klart. Efter det väntar arbete med omslag, inlaga, ledare, hemsida med mera. På återseende!

Inga kommentarer: