onsdag 23 februari 2011

Favoriter och inspirationskällor

Är hemma på lov nu, därav bristen på uppdateringar här på bloggen. Serietecknandet står nämligen still. Eller nej, det gör det inte alls, har säkert kommit på hundra nya idéer och ingredienser till min lilla Zero Days-värld. Men mer om det i framtiden. Jag chillar rätt hårt här hemma med chips, cola, folköl och snus, framför datorn eller ute på byn. En del film har det blivit också. Bland annat Lukas Moodyssons "Fucking Åmål", som jag inte sett sedan mellanstadiet. Det är en fullständigt fantastisk film. Det är nog den bästa film jag vet på ämnet kärlek.

Just nu har jag lite tråkigt, såhär klockan 02.00 på tisdagsnatten, så jag tänkte lista mina favoriter bland film, litteratur och tecknade serier. Sådant som inspirerar mig i mitt eget skapande, eller som helt enkelt tilltalar mig som kulturkonsument. Jag brukar fästa mig vid specifika upphovsmän, snarare än spridda verk. I regel brukar det vara en god strategi. Därför består min lista av namn snarare än titlar. Efter varje namn nämns favoritverken av personen i fråga, inom parantes.

Filmfavoriter
Stanley Kubrick ("2001 - A Space Odyssey", "The Shining", "A Clockwork Orange", "Full Metal Jacket"), David Lynch ("Eraserhead", "Elephant Man", "Twin Peaks", "Mulholland Drive"), Andrej Tarkovsky ("Stalker", "Solaris"), Ingmar Bergman ("Sommarlek", "Fängelse"), Larry Clark ("Kids", "Bully"), Todd Solondz ("Welcome to the Dollhouse", "Happiness", "Storytelling"), Gus Van Sant ("Elephant", "Last Days"), Harmony Korine ("Kids", "Gummo"), Francis Ford Coppola ("The Godfather", "The Godfather Part II", "Apocalypse Now"), Martin Scorsese ("Taxi Driver", "Raging Bull"), Terry Zwigoff ("Crumb", "Ghost World") och Lukas Moodysson ("Fucking Åmål", "Lilja 4-ever").

Litteraturfavoriter
Charles Bukowski ("Post Office", "Ham On Rye", "Hot Water Music"), Hjalmar Söderberg ("Doktor Glas"), Jonas Gardell ("Ett UFO gör entré") och Oldbrind Pseudonymf ("Folke letar efter Gud").

Seriefavoriter
Robert Crumb ("American Splendor" med Harvey Pekar, massa blandade verk), Joe Matt ("The Poor Bastard", "Spent"), Julie Doucét ("My New York Diary"), Martin Kellerman ("Rocky", "Rocky II"), Peter Bagge ("Hate"), Simon Gärdenfors ("Turist", "Simons 120 Dagar").

Det känns definitivt som att jag har glömt bort massor. Vissa filmer har jag utelämnat med flit för att listan annars skulle bli hur lång som helst. Men i övrigt lär det vara någorlunda komplett. Så vad säger denna lista? Inom film är det ganska blandat. Rysk sci-fi-konst, psykologiskt krig, svensk ångest och väldigt mycket amerikansk white trash och tonårigt vemod. Böcker läser jag inte så mycket, så där är det lite fattigare. Men när jag väl läser böcker brukar de vara riktigt bra. Mycket melankoli och deppighet här också, med smutsiga skildringar av människor på samhällets botten och porträtt av personer som försöker finna mening med tillvaron. Serierna domineras av självbiografin, gärna så personligt och avslöjande som möjligt.

Jag tilltalas väldigt mycket av vemod, melankoli och den typen av känslor. Av verk vars karaktärer på något vis är borttappade i sin egen vardag och på jakt efter något. Jag tilltalas av karaktärer som visar tecken på osäkerhet, sårbarhet och rädsla. Karaktärer man kan relatera till på flera plan, men också känna sig väldigt distanserade till. En viktig detalj är också att det finns en strimma hopp någonstans i periferin.

onsdag 16 februari 2011

De förlorade skisserna


Omslaget till min nya skissbok.

Under hela min skolgång tecknade jag alltid i mina anteckningsböcker. Speciellt mina mattehäften är fyllda av små figurer, bokstäver och annat strunt. Det var alltid roligare att rita än att räkna. Det tråkiga är ju att dessa små verk oftast glöms bort, blir undanstoppade i förråd eller slängda i papperskorgen efter det att lektionerna upphört.

Därför har jag nu köpt en skissbok som ska samla dessa små meningslösa teckningar. De som tecknas för stunden, ofta i ren tristess eller av det där konstiga beroendet av att ständigt låta pennan flyta runt på pappersytor. När jag känner mig trött på mitt ordinarie seriearbete eller behöver rulla igång maskineriet innan jag ger mig på grovjobbet, ska denna lilla bok ligga nära tillhands för att fylla dessa funktioner.

Bilden ovan är väl något slags cartoony självporträtt. Runt, tjockt och gulligt, that's the new black.

onsdag 2 februari 2011

Vad är upp, hemmapojk?


Det händer rätt mycket just nu. Bilden ovan kommer från en seriesida i färg, som blev resultatet av en skoluppgift där man skulle göra en helsida och skicka till en tidning. Det enda kravet var att serien skulle ha någon form av anknytning till staden Malmö. Jag gjorde en ordlös serie som skildrar min dagliga bussresa från Rosengård till Möllan. Som bekant arbetar jag sällan med färg, men tycker ändå att jag lyckades rätt bra med färgerna i denna serie. Förhoppningsvis kommer tidningen jag skickade serien till att finna den tillräckligt intressant för att trycka den.

Fick också ett besked angående den kommande "Serier mot rasism"-antologin. Jag kommer att medverka med en illustration, vilket känns väldigt roligt med tanke på den grymma listan över medverkande serietecknare redaktionen lyckats samla ihop. Och givetvis är det trevligt att få vara en del av en god sak. Boken kommer att släppas lagom till SPX 2011.

Just nu sitter jag och tecknar på min tv-spelsserie, där jag skildrar delar av mitt liv i tv-spelsminnen. Ribban är högt satt och arbetet skrider fram sakta men säkert. Hela 17 sidor ska det bli. Manus och bildmanus är klart, så nu är det bara att teckna, teckna och åter teckna. Serien kommer att dyka upp i "Zero Days" # 2.